elinjohannawestin

det är ganska konstigt hur vi lever. jag drar nog alla över samma gräns. för jag tror inte att någon människa har bara lyckliga stunder. kankse ser det ut så på ytan, men icke.

jag tror alla kan känna igen sig i någon av dom här maskerna.

Skönhetens masken: Otroligt vacker, det lyser självförstroende om henne, när hon ser sig själv i spegeln så är det det vackraste, snyggaste hon eller någon annan skådat. Men hur är det när hon kommer hem tar av sig masken och kollar sig i spegeln? Hon är inte så stark, hon har inte det där självförtroendet som hon visar för dig. När hon ser sig i spegeln så kastar hon spegeln i golvet för hon kan inte se sig själv. Men nästa dag är masken på igen och du ser den vackra kvinnan med självförstroende.

Clownens mask: Lustikurren själv, är alltid på super humör, skämtar och ger alla en dag/kväll att minnas av glädje. När det är fest så är han inte den siste som hänger på, för dom kvällarna är ju såå otroligt skön och otroligt kul. Men hur blir det när han går in på toan på den där festen som är såååå kul? Han sitter där ensam, ingen ser honom. Då tar han av sig masken och alla tankar och känslor som plågar honom dagligen bara väller fram. Han plockar fram pistolen han gömt där inne tidigare under kvällen. Denna kväll kommer han att ge alla på festen ett minne som dom aldrig glömmer och det minnet är inte av glädje. "Den kvällen tog clownpojken sitt liv." Han tog aldrig på sig masken igen.

Tuffingens mask: Där går han, den snyggaste och tuffaste killen på skolan. Alla tjejer kollar in honom och fnittrar lite, alla killar klappar honom på ryggen och hälsar. Ingen vill bråka med honom för då får man problem. Han är den stöddige som käftar med lärarna. Men också den som mobbar dom som kommer i vägen för honom i korridorerna. Men när han kommer hem och låser in sig på sitt rum och slår på sterion på högsta volym, hur är han då? Han sätter sig på sängen och gråter. Han önskar att hans pappa ska sluta slå hans mamma och ber att hans pappa inte ska komma och ta han också. Men nästa morgon tar han på sig masken igen för han vill för allt i världen inte att någon ska få veta hur han har det hemma, och att han sitter där och gråter på sitt rum varje kväll för att han är så otroligt rädd.

Dömmerskans mask: Där går hon och dömmer alla, för deras klädstil, för var människor kommer ifrån, och allra helst dömmer hon dom som tror på något högre, en Gud. Men när verkligheten kommer ifatt och masken inte finns där längre, så är det hon som söker, hon söker efter att bli hel, en sak har hon redan funnit och det är den där killen som är så otroligt snäll och fin men han bor ju på fel sida muren så han kan man inte inleda en relation med men han är hennes dröm. Sen vill hon hitta sin egna stil i klädväg. Men det allra största hon söker, det är Gud. Hon vet igentligen att han är absolut den bästa vän man kan ha, och att han gör en hel inifrån och ut. Men allt det här har hon ju dömt alla för, så hur ska hon kunna få det hon önskar? Nästa dag kommer och masken flyger på igen för hon är för feg, hon vågar inte stå för vad hon egentligen tycker. Så åter igen så går hon där och dömmer alla andra, fast det dom har är det hon vill ha.

varför kan man inte bara leva som man bör? visa vad man känner där innanför ytan. man blir aldrig hel om man inte börjar ta itu med allt som gnager inom sig. vad det än är, så vet jag att det finns iallafall En vän som alltid ställer upp. Jesus. han hör dig och vill att du ska må bra.

jag du ni, vi är nog alla på samma gräns.

Ja jag fick den. Den lilla vidriga bakterien MAGSJUKA!
Fick det i fredagsnatt, trodde verkligen att jag var på den säkra sidan men icke!
Så jag har typ legat död i soffan i 2 dagar. Hoppas det är över nu iaf, så när jag blir frisk kan jag äta vad jag vill och när jag vill. Sen ska jag kunna hitta på vad jag än vill göra utan att alls må pyton.
Nu ska jag gå och lägga mig och dö igen. Så kankse jag är piggare imorgon.